Nu sitter väl ni där hemma och mumsar lussebullar och pepparkakor av hjärtans lust. Avundsjuk? Jag? Nejdå .. Men trots att man inte firar advent på samma vis här känns det ändå juligt och mysigt i lägenheten - vi har en krans på dörren och mina syskon har till och med börjat montera upp plastgranen. Det ni! Men för att ni ska få något att fundera över såhär sista dagen i november tänkte jag ge er några siffror:

24 dagar kvar till julafton
22 dagar kvar tills jag ska klippa mig
19 dagar kvar tills jag kommer hem!

Måste erkänna att jag längtar lite. Dagens major event har varit biobesök med Anna. Hennes snälla värdsyster skänkte bort en gratisbiljett för två till "The Visitor" och vi var inte sena att tacka ja. Riktigt mysig film, skynda och se!

Puss på er alla,
Hedvig ♥ 

Svårt beroendeframkallande. Det borde stå på paketet! Men ikväll kommer jag att ha annat för mig att knapra små vita mintpastiller - Hideout med tjejerna väntar. Dance, dance, dance, som Lykke Li uttrycker det.

Bisous!
Hedvig

När vi pratade med vår FFK-lärare/journalist Britta för några veckor sedan om integration och grejer så berättade hon att hon, trots att hon bott här i flera år och tänker stanna här resten av livet, inte har en enda fransk väninna. Inte nog med det - hon känner inte heller någon annan utländsk kvinna som har en fransk väninna. Det kan ju låta lite knasigt. Liksom hallå, varför inte? Britta verkade ha funderat rätt mycket på saken, och hade kommit fram till att svenskor och fransyskor har helt olika värderingar och skilda syn på livet. Kanske för olika värderingar för att kunna klicka med varandra? Som exempel tog hon när hon pratat med två fransyskor om en tredje väninna till dem, som nyligen hade fått reda på att hennes man sedan en sisådär tjugo år tillbaka hade varit konstant otrogen mot henne. Kvinnan hade trots detta inga planer på att lämna mannen, vilket de franska väninnorna var väldigt imponerade av. "Hon är så stark som stannar och ställer upp för sin familj!" menade dem. Jag har svårt att tänka mig att så många svenskor skulle se det på det sättet.

Jag tror att en av anledningarna till att jag kommer så bra överrens med min värdmamma är att hon är ganska ofransk av sig, på de flesta sätt. Hon har varit gift två gånger tidigare men står nu stadigt på sina egna ben. "Jag tänker aldrig mer bo ihop med en man" har hon sagt till mig, "det vållar bara problem". Paus. "Fast det förstås ... om George Clooney skulle visa sig intresserad ....." Hur som helst, jag hade hoppats och trott att hennes mentalitet smittat av sig på mina värdsystrar. Ni kan då tänka mig min besvikelse när jag fick reda på häromdagen att min äldsta syster Manuella valt att försöka igen med samma kille som hon för några veckor sedan gjorde abrubt slut med efter att det kommit fram att han samtidigt som han var tillsammans med henne även hade två andra flickvänner vid sidan om. Egentligen vill jag bara skaka henne i axlarna och skrika "NEEEEEJ", men det känns inte riktigt som att det går för sig. Jag blev på riktigt ledsen när jag hörde det - min snälla, fina värdsyster och det där äckeläcklet. Hon förtjänar så mycket bättre. Jag vill bara förvarna alla mina vänner att om det någon gång är någon av er som försätter sig i en liknande situation så tänker jag göra allt som står i min makt för att förhindra det. Jag tänker slåss med näbbar och klor. På riktigt.    

Britt-Marie (vår ganska stela och gnälliga, men snälla, FFK- och engelskalärare): Ja, och nu är det jätteviktigt att ni ger den här lucia-lappen till era familjer redan ikväll så att vi får besked på måndag om hur många som kommer och därutefter kan planera hur mycket pepparkakor och öl vi ska köpa in ......... öl? ..... vad säger jag? Det är bara för att jag är så törstig! Ja, det är ju så varmt och kvavt här inne, och då brukar öl smaka bra ....

Det var en riktig höjdare, haha :D

Visst är det häftigt att bo i en av världens berömdaste storstäder, och självklart måste man ibland stanna upp och nypa sig själv i armen när man går förbi sevärdheter som Notre Dame för att fatta att det faktiskt är på riktigt - så coolt är det. Men jag har insett att det häftigaste av allt med det här året är nog trots allt inte staden, utan att få bo i en annan familj. Jag säger wow och lyfter på hatten för dessa människor som valt att öppna sina hem för oss, lättat på den lilla trygga cirkel som en familj bildar och vågat släppa in en främling, någon som mig. Jag beundrar dem något otroligt och jag är så glad att jag hamnat i den familj jag hamnat. Jag trivs så bra! De är människor som är lätta att umgås med, de bjuder på sig själva och de accepterar mig som jag är. De är lite galna: min värdsyster Laura sprang häromdagen runt och klappade på sitt hår, skrek "smuts, smuts, oljaaaa" och gjorde konstiga grimaser (för att understrylka hur mycket hon verkligen bejövde duscha), min bror Serge visade ikväll upp sig vid middagsbordet med ett jack vid ena ögat samt ett blått och svullet finger (han hade lyckats springa in/fastna i en dörr), och mitt yngsta syskon David hade häromdagen en enorm bula i pannan som han införskaffat genom att stå och banka huvudet mot en vägg tillsammans med sina kompisar. De är lite galna, ja, men jag tycker om dem en massa. Mest av alla tycker jag om min värdmamma. Hon är nog den coolaste människa jag någonsin mött - en riktig powerkvinna, som Anna uttrycker det. När jag blir vuxen vill jag bli som Claudie!

(Funderar förresten på att försöka övertala mina föräldrar därhemma att vi också borde ta emot utbytesstudenter)

Resumé av helgen:

- Traditionsenlig fredagsfika på tekannan med vanliga gänget plus Niklas
- Slapp översovnings- och snackkväll med Anna och absurda mängder svenskt godis
- Träffa vår journalistlärare Britta över en intervju på Starbucks
- Korvmumsande och pepparkaksbunkring på IKEA med Anna, Glenn och Alexander
- Födelsedagsfira Laura chez nous med hennes kompisar och Andrea
- Gå på muséet i Cluny och göra FFK-uppgifter (fastän halva var stängt)
- Käka texmexlunch i Quartier Latin för andra söndagen i rad
- Öva Luciasånger på Meddan med klassen

Lägg till ännu lite mer mat, plugg och en liten panikattack över läxläget så har ni en fullständig bild över min weekend ;) Kom inte och säg att jag inte har tagit vara på helgen! Sömn är väl det jag har störst behov av att ta igen just nu, så natti natti!
 
Puss, Hedvig 

Bilder kommer!
 

Slapp start på veckan har förvandlats till kamp mot ruggig läxhög. Känner ni igen den där känslan när man har så mycket grejer att göra att man inte ser någon mening med att göra något alls? Jag vill inte. Men jag måste! Det mesta har gått väldigt bra här trots att jag allt som oftast känner att inget blir ordentligt gjort. Det mesta inkluderar dock inte matten. Shit pommes vad det inte går bra alltså. Allt är nytt, vi har en lärare som inte kan förklara och vi ligger efter i planeringen.  Nationella provet i vår kommer att bli en mardröm! Den här veckan har läxläsandet åtminstone gått lite smidigare än tidigare veckor, förhoppningsvis håller det i sig. En sak är säker - utan kompisarna här som ger mig lite distans till saker och ting hade det inte funkat. Tycker om er så mycket!



Ursäkta den lusiga uppdateringen men jag har fler läxor att ta tag i!
Bisous, Hedvig

Har spenderat dagen halvt pluggandes (jag har fått en del gjort men som vanligt inte hälften så mycket som jag borde) och konstant småätandes, ajaj. Men ikväll blir det andra bullar - ska just samla ihop mitt pick och pack och plugg och bege mig bort till Gare de Lyon och Agnes. På schemat står tjejkväll och översovning med henne och Anna, jag tippar att det blir en höjdare! 

Ha det underbart allihopa.
pöss hej