Jag är den typen av människa som gillar att hålla mig till några få, nära kompisar. Det är skitkul att göra nya bekantskaper, visst, men i slutändan har jag ett par stycken favoriter som jag alltid kommer att återvända till, några stycken som jag aldrig tröttnar på att umgås med. Sådana som samtalsämnena aldrig tar slut med, som man kan umgås med utan krav på att egentligen göra något annat än att finnas. Att lära känna en ny favoritperson, och inse att "den här människan vill jag vara vän med hela livet" - det är nog en av de bästa känslor som finns!

Läxstrejk. Det är vad jag sysslar med ikväll, för jag orkar inte. Har inget direkt att göra tills imorgon och de två miljoner saker jag har till nästa vecka skiter jag i just nu. Min onormala trötthet från igår har hållit i sig idag också, trots att jag sov nio timmar i natt, vilket är mer än jag brukar behöva. Kanske är det någon sorts reaktion på att jag inte haft riktigt lika mycket läxor den här veckan, och haft tid att känna efter? Vet inte. Jag vet däremot att när man i förvirring råkar slänga sin franskaläxa i soporna och inte inser det förrän när man gått och lagt sig och den är begravd under gamla matrester, då har det gått en aning för långt, haha ;)

Det känns ibland som att mina blogginlägg bara blir en lång rad med gnällande över skolan och läxorna och energibrist. Jag vill bara göra klart en sak, som jag nästan glömmer bort ibland: Jag tycker om skolan. Ja, ibland är det skitjobbigt (ganska ofta faktiskt), ibland är det tråkigt. Men för det mesta trivs jag bra, och jag vet att om jag inte hade skolan skulle jag sakna den. En massa. Och om det inte vore för just skolan skulle jag ju inte befinna mig här i Paris i detta nu, jag skulle aldrig ha fått träffa alla de underbara människorna som jag hittat här. Och det hade ju varit riktigt illa!