Je suis ici!
Min första hela dag i Paris har jag inte gjort speciellt mycket. Tack och lov för jag är helt slut som det är. Puh! Så mycket intryck; nya ansikten, ny miljö och nytt språk. Men franskan har faktiskt gått bättre än jag trodde :) Min madame och värdsyster sa redan igår kväll att de tyckte att jag pratade bra, vilket kändes väldigt kul att höra. Själv känner jag att parlerandet går lite trögt (misstänker att jag låter ganska korkad på franska), men jag hänger med rätt bra när andra pratar tror jag. Familjen verkar jättebra, barnen är schyssta och min värdmamma är väldigt skön och lättpratad. Hon babblar på och jag säger typ "oui", "d'accord" och "ca c'est bien" .. men, men - det är ju faktiskt bara min första dag! Lägenheten är riktigt mysig, ligger på sjätte våningen och är till stor del inredd i afrikansk stil, med mycket trästatyetter och leopardmönster och grejer. Men det är fint! Mitt rum är stort och ljust, med lila tapeter och snedtak. Packade upp i morse och satte upp lite foton och så imorse, så att det ska kännas lite mer som mitt. Jag tror att jag kommer trivas bra här! Imorgon ska vi samlas på Svenska skolan klockan 9, vilket innebär att jag kommer prova på Métron för första gången - utan någon som hittar! Som tur är kommer jag ha sällskap med Andrea, en tjej som ska gå i min klass och som bor bara ca 10 minuter från min familj, och madame har gett mig tydliga instruktioner och säger att det är "très facile". Jag hoppas att hon har rätt! Andrea följde även med mig, madame och min sjuårige värdbror David när vi provåkte bussen till gymnasiet St Dominique tidigare idag. Den resvägen verkar i alla fall inte så komplicerad!
Nu ska jag gå ner och se om jag kan hjälpa till med något innan maten.
Bifogar några bilder av mitt rum!
A bientôt, Hedvig 
Snedtak, hyllor, tavelramar och egen TV!
Skrivbordet där jag sitter just nu :)
Rummet är lila, som sagt. Spana in spegelväggen!
Om 24 timmar
Igår kväll träffade jag Hanna och Jossan och hade lite mys hemma hos mig. Vi chillade på mitt rum, delade på ett paket Ben & Jerry's Phish food och så fick dom äran att piffa till min nyinköpta kalender. Blev mycket nöjd med designen måste jag säga! :D Sedan följde vi Jossan hela vägen hem och passade på att plinga på hos Elin så att jag fick krama om henne också. Känns konstigt att jag inte ska träffa mina favorittjejer på så länge, men som jag och Hanna konstaterade: Jag ska ju inte dö. Jag ska resa bort, men jag kommer tillbaka. Vi har all tid i världen att umgås sen! Men ja .. jag kommer att sakna dom något grymt i alla fall ♥
Nej, nu är det dags att gå och göra något vettigare. Nästa gång jag skriver här kommer jag att befinna mig i Paris. Visst är det häftigt att tänka på! Skänk mig gärna en tanke under morgondagen, och håll tummarna för att allt går bra.
Återkommer med rapport om några dagar!
puss puss puss / Hedvig
Kalendern. Eller hur blev den fin! :)
Till att börja med
"Ja hej det är Hedvig?"
"Hallå!" svarar en man i andra änden. Han presenterar sig och berättar att han arbetar på utbildningsförvaltningen hemma i Göteborg. "Du kanske vet varför jag ringer?"
Mitt hjärta börjar slå fortare. "Ehhmmm .." svarar jag (intelligent). Det kan väl inte vara .. ?
"Jo, det är ju så att du är första reserv till Svenska skolan i Paris" säger mannen "Och jag har precis fått reda på nu på morgonen att det är tjej som har hoppat av. Så jag undrar .. är du fortfarande intresserad av platsen?"
Herregud! Hjärtat bankar som en hammare. Jag ser suddigt och det dånar i öronen. Herregud!
"Ööh .. ja, det är klart jag vill med .." lyckas jag få fram efter några sekunder.
Jossan, som sitter bredvid mig i baksätet och lyssnar tror att det är mina föräldrar som ringer och har bokat en restresa. "Hälsa!" säger hon glatt. Jag försöker ge henne en det-är-inte-som-du-tror-blick men lyckas inget vidare. Mannen i telefonen fortsätter att prata och ställa frågor, och jag svarar som i dvala. Mellan mina "ja, nej, ja, öh, nej" lyckas jag förklara vart jag befinner mig och att mina föräldrar är kvar hemma i Sverige. Någonstans i all röra bryts min röst och jag börjar gråta. Jag försöker be mannen om ursäkt mellan snyftningarna och han verkar förstå, Han säger att han ska ringa mina föräldrar. Jag lyckas få fram ett okej. Vi säger hejdå och jag lägger på. Jossan och hennes mamma har nu vänt sig mot mig och ser på mig undrande.
"JAG HAR KOMMIT IN I PARIS!!" tjuter jag, storgråtande.
Det här hände för alltså nästan två månader sedan. Sedan dess har åtminstone den värsta chocken hunnit släppa! Mycket tid har naturligtvis gått åt till förberedelser inför flytten och att smälta alla intryck, men jag tycker ändå att jag verkligen har hunnit njuta av sommarlovet :) Men nu är det snart slut - på lördag bär det av! Så kul, men så läskigt. Den här bloggen har jag tänkt att använda mig av för att informera alla nära och kära om vad jag har för mig i Paris, om mina tankar, funderingar och annat smått och gott.
Lovar att hålla er uppdaterade!
Vi hörs, puss och kram Hedvig ♥
