Utfyllnadstext

Har drabbats av förkylning/pollenallergi och känt mig lite frossig de två senaste dagarna. Alltså, jag har tagit tempen för att se ifall jag har feber. Termometern har två dagar i rad visat trettiofem grader. Nog för att jag brukar vara frusen av mig men hallå, trettiofem? Väldigt besynnerligt. Och nej, det är inget fel på termometern, Claudie testade hon också. 

Veckan är fullspäckad med prov och läxor, ska försöka hinna göra lite av det som är till början av nästa vecka också hade jag tänkt. Lite kämpigt, men det lönar sig. På fredag kommer nämligen världens bästa Hanna (med mina pollenmediciner!). Tror inte att jag har fattat det riktigt ännu. Att hon kommer hit, till mig. Det gör i alla fall att jag får lite extra energi och nästan kan uppskatta lite att ha så mycket att göra. För då blir det snabbare fredag fredag fredag!   

Nu väntar soppa och varma mackor innan det är dags att återgå till läxhögen. Ikväll väntar förberedelse för opponering på historiauppsats, geografiläsning och eventuellt lite franska och engelska. Sedan blir det läggdags, för imorgon klockan 8.00 är det NP i svenska som gäller, fem timmars skrivande. Förhoppningsvis lyckas jag knåpa ihop något bättre då än det här svamliga blogginlägget ..

Tips

Ah! petit prince, j'ai compris, peu à peu, ainsi, ta petite vie mélanqolique. Tu n'avais eu longtemps pour distraction que la douceur des couchers de soleil. J'ai appris ce détail de nouveau, le quatrième jour au matin, quand tu m'as dit:
- J'aime bien les couchers de soleil. Allons voir un coucher de soleil ...
- Mais il faut attendre ... 
- Attendre qoui?
- Attendre que le soleil se couche
Tu as eu l'air très surpris d'abord, et puis tu as ri de toi-même. Et tu m'as dit:
- Je me crois toujours chez moi!
En effet. Quand i est midi aux États-Unis, le soleil, tout le monde le sait, se couche sur la France. I suffirait de pouvoir aller en rance en une minute pour assister au coucher du soleil. Malheuresment la France est bien trop éloignée. Mais, sur ta si petite planète, il te suffisait de tirer te chaise de quelques pas. Et tu regardais le crépuscule chaque fois que tu le désirais ...
- Un jour, j'ai vu le soleil se coucher quarante-quatre fois!
Et un peu plus tard tu ajoutais:
- Tu sais ... quand on est tellement triste on aime les couchers de soleil ...
- Le jour des quarante-quatre fois, tu étais donc tellement triste?
Mais le petit prince ne repondit pas.
     

Svenska skolan har visat prov på bra smak den senaste tiden. På engelskan har vi fått titta på The Graduate, som jag till en början inte var direkt såld på, men vars helgalna avslutningsscenen fick mig att ändra åsikt. På franskan såg vi en jättebra film som heter Je vais bien, t'en fais pas. Och så håller vi på och läser det här lilla underverket, Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry. Det är så att man blir alldeles varm inombords!


Grönt är skönt


Efter en vecka med konstant klarblå himmel och solsken kan inte ens bilarna motstå att dra på munnen!

Jag saknar dig också

Hej.

Just nu är jag ensam hemma och borde jobba men diciplinen är sådär.
Istället har jag slötittat jag på ett program om familjer med många barn,
och ätit. för många  mandelskorpor.
Dags att börja jobba alltså men först en lista på saker jag saknar nu:

Att vara fler runt middagsbordet.
Friskissällskap!
Skogsturer och kvartersrundor.
Besök av Hanna, Jossan, Emil.
Bekanta röster, ljud och lukter.
Att vara utestängd ur badrummet.
Att snava över skor i hallen.
Att telefonen ringer oftare.
Lägesrapporter om skolan och läxor.
Asocialt kvällste med bokläsning.
Ljust lockigt hår i vasken, duschen, tvätten och dammet.
Mängder av smutstvätt.
Liv och rörelse.

Och mycket mer.

Stor kram
mamma


Och så en pique-nique forts.








Och så en pique-nique






I väntan på rullet

Det känns litegrann som att cykla uppför Paradisbacken med treans växel i (på en treväxlad cykel då alltså).
Det går långsamt, man blir trött och är fett jobbigt.
Men fördelen med uppförsbackar är ju att de tar slut så småningom. 
Man får bita ihop, ignorera mjölsyran och trampa på.
Det gäller bara att inte kollapsa innan man nått upp till krönet.
Med lite tur så väntar en skön lutning på andra sidan.

Jag håller på att göra det igen. Somna framför datorn alltså. Inte bra. Jag har läxor att göra. Men nu struntar jag i dem för kvällen. Såhär kan vi ju inte ha det. Gäsp.

Veckans bästa

Jag, Anna, Agnes, Alexander och Glenn sitter på metron på väg till St Paul, Maraiskvarteren. Någonstans halvvägs på resan kliver på långa, ljusa tjejer på. De sätter sig snett emot oss. "Svenskar", viskar Anna. Det hör dock inte Glenn.
Efter ett tag tar den ena tjejen upp en kiwi och börjar äta den rakt upp och ner. Nu blir Glenn upprörd. Han vänder sig om och säger högt:
"Men titta vad hon gör för äckligt, hon äter kiwin med skalet på. Herregud, jag blir så förbannad!"
Vi andra (smått panikslagna, sammanbitet): "Shh! Carl, de är sven .."
Glenn (envist): "Jo, jag blir förbannad!!"
Alla: "........"
Därefter följde ett hysteriskt skrattanfall tillsammans med kiwiätaren och hennes kompis. Skrattade så att tårarna rann. Nu vet ni hur det kan gå, när man är van vid att kunna prata utan att någon förstår.   

Konstigt på ett bra sätt

Är det inte underligt hur bra man kan må av att återupptäcka lite gammal favoritmusik och käka några chokladpåskägg? Underligt men underbart! Det var allt.

Förslag till SAOL

Jag brukar skylla på skolan eller datorn när jag upptäcker att jag har uppdaterat så dåligt som jag har gjort den senaste tiden. Jag skulle ju den här gången kunna hävda att det är corioliskraften som ligger bakom (tro mig, den ligger bakom mycket jäkelskap), men den här gången tänker jag inte ge någon annan anledning än att jag inte har haft lust. Har helt enkelt inte känt någon inspiration. Och hur kul blir blogginläggen då? Nej, då föredrar jag att låta bli att skriva helt.

Vi hade besök av en SYV på skolan idag, en så kallad studie- och yrkesvägledare. Hon gick igenom lite vad förändringarna inom betygssystemet och liknande kommer att innebära för oss i praktiken när vi ska söka in till universitet och högskolor efter alla den nya konstens regler. Väldigt intressant poch lärorikt. Fast jag blev nästan lite yr i huvudet av alla olika räknesystem och ansökningar. Vet fortfarande inte riktigt vad jag vill syssla med efter skolan, men jag har väl mina idéer. Som jag och Anna konstaterade efter föreläsningen; problemet är snarare att det finns för mycket vi vill göra. Det finns så många lockande alternativ - sabbatsår, jobba, resa, plugga på folkhögskola, studera mer utomlands (USA, England, mera Frankrike ..) - om vi ska göra allt vi vill så kommer vi vara färdigutbildade typ när vi är trettiofem. Hm. Men, äh, än finns det tid kvar att fundera.   

Värmen smyger sig på alltmer för var dag som går här nu känns det som. Solen skiner härligt när den kikar fram bakom molnen och de första blommorna har krupit sig upp ur marken. Snart är den här på riktigt! Jag blir mer övertygad för var dag som går om att lycka kan stavas med v-å-r. 


RSS 2.0