Bref
Ett varmt (svettigt) tack till mormor och morfar som skickat en hälsning och lite plånbokspåfylling. Lovar att se till att inte bli bestulen på de slantarna!
Nya tag
Verisen och Beata
Coolaste gatumusikanterna någonsin?
Mina nya hemgjorda "enda av sin sort"-örhängen som jag köpt av Beata. Kap!
Ser ni vad det står? Det kunde ju ha varit värre alltså ..
Fan fan fan
Helvetes jävla skit. Jag blev just rånad. RÅNAD. Ingen fara med mig förutom en aning chockad, men de fega kräken tog min ipod, min nya fina ipod. Bara slet den ur händerna på mig. Och jag var så jävla dum som höll den i händerna. Så jävla jävla dum. Jag vill slå någon. Slå mig själv. Helvetes jävla skit.
Ska man se något positivt med det hela så har min värdfamilj än en gång överträffat sig själva och övertygat mig om att de är världens bästa. Berättade för Laura direkt när jag kom innanför dörren, som ropade på Claudie som just kommit hem och de tröstade mig och var glada att jag trots allt kommit så lindrigt undan. Sedan kom Serge och gav mig sin gamla mp3. "Den rymmer inte så mycket men, ja .." Jag vill bara krama om dem allihop.
Men fortfarande: helvetes jävla skit!
Lovlig tisdag
En lugn och mycket behaglig dag. Stämde träff med Alexander vid kiosken mittemot Eiffeltornet klockan tre och tog en långpromenad som slutade med benvilande på en bänk i Luxemburg-parken. Dagens surprise fick jag när jag kom hem och Claudie sattte på "Vem vet" med Lisa Ekdahl. Ovanligt hemtrevligt med lite svenska i lägenheten. Annars är här lugnare än vanligt: David är på läger hela veckan och Manuella är bortrest. Ganska skönt med lite extra utrymme måste jag erkänna, även om jag tillbringat stora delar av de två senaste dagarna framför TV:n. Sex and the City är makalöst bra!
Två änglar kom till stan
Linn och Jossan på Place de Vosges
Den här helgen har varit så lyckad, det hade knappt kunnat bli bättre. Vi har hunnit med allt det där som man ska; besökt Louvren, Notre Dame och varit uppe i toppen av Eiffeltornet - det sista pirrade under fötterna vill jag lova. Vi har promenerat runt halva stan så att benen blivit sådär härligt möra. Vi har lapat sol utanför Sacré Coeur, smugglat in en tredje person (undertecknad) i ett dubbelrum och socialiserat med schyssta fransmän och fransyskor på bästa baren. Vi har varvat restaurangmiddagar med billig - men god - pastasallad från Monoprix, och ja, en och annan kaka har också slunkit ner. Vi har chillat på hotellet, pratat om allt mellan himmel och jord och haft det väldigt väldigt bra. Lagom ambitiöst, underbart roligt. Jag saknar er redan! Nu håller jag bara tummarna för att resten av lovet fortsätter i samma stil. Det ser ljust ut.
Onsdag igen
Det mesta har gått min väg idag. Samhällsdebatten som jag kände mig lite måttligt förberedd inför gick bra tror jag, riktigt roligt var det också. Fick min ledaranalys, med ett stort fett MVG på. Sedan fick jag tillbaka idrottsprovet med alla rätt. Där ser man, så bra det kan gå. Idrottslektionen idag var väl .. mindre lyckad. Om man uttrycker sig snällt. Vi skulle dansa salsa men eftersom läraren själv inte kunde så vi blev tillsagda att improvisera. Så där stod vi som fån och gjorde mest ingenting. Finfint betygsunderlag! Vi hade lite teori också, träningslära och ergonomi. Lärde mig ett nytt uttryck: hypotrofi. Det är vad det kallas när ens muskelmassa minskar och jag känner att det är precis vad som pågår med mig. Inte så chockerande kanske med tanke på att jag knappt tränat något alls sedan jag kom hit, men jag har blivit så klen att det nästan är skrämmande. Lyckades knappt lyfta Annas skolväska häromdagen. Det bådar inte gott.
Agnes sitter just i detta nu på flyget hem till Sverige. På ett sätt hade det såklart varit skönt att få komma hem och träffa alla men ärligt talat så känner jag inget direkt behov av det just nu. Det ska bli kul med sportlov i Paris, även om vi bara är typ tio personer från klassen som stannar. Kan få lite tid att upptäcka staden på egen hand. Och läsa. Och verkligen vila ut. Men först ska jag ha några riktigt kul dagar med Josefinen och Linn. Återkommer med rapport!
Make cookies not war
Agnes är här och livet är trevligt! Ska om inte allt för lång tid bege oss för att möta Anna borta vid Les Halles för hypat biobesök: L'étrange histoire de Benjamin Button, som den heter i det här landet. Oh, jag tror att det blir bra. Jag menar tretton Oscarsnomineringar och Brad Pitt - kan det bli annat än trivsamt? Dessutom ska vi köpa med oss kola och kakor. Ja! Och på tal om kakor kanske det låter otroligt, men vi har faktiskt hittat en som är ännu godare än Tekannans citronpaj: Tekannans smulpaj. Som att få en bit av himmelen på sin tallrik. Vad mer kan man önska?
De där som jag bor med
Slogs av en så konstig tanke! De flesta av er som läser har ju inte har en aning om vad för människor jag lever med här. Ni vet inte hur de är, hur de låter, eller ens hur de ser ut. Nej, jag insåg att det var bäst att göra något. Här har ni dem *trumvirvel*: Världens Bästa Värdfamilj!
Uppifrån och ner: Serge, Laura, Manuella, Claudie och David.
Jag tror att jag har en bugg
Läxor inlämningar prov läxor inlämningar prov. Jag måste gå på autopilot. Det är den bästa förklaring jag har till att jag känt mig så avskärmad det senaste. Det känns som att jag gått och blivit helt avtrubbad. Jag känner ingenting, inte på riktigt. Jag ser inte meningen med något. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vart jag ska. Jag har svårt att sova. Jag är inte pigg på någonting. Jag känner mig bara .. likgiltig. Allt är inte fel, verkligen inte, men något är inte rätt. Frågan är vad?Försöker ersätta den där bristen på känslor med kopiösa mängder kolor i stället. Gott, men inte hållbart i längden.
En del olika teorier om vad det är som drabbat mig har diskuterats. Anna föreslog för tidig artonårskris. Agnes skyllde på duktig-flicka-syndromet och den stress det medför. Så mycket kan vi i alla fall konstatera som att jag har hakat upp mig.
För mycket skola, regnrusk och äckliga metrogubbar. För mycket tid. Och samtidigt alldeles för lite. Definitivt för lite sol. För lite pengar. För lite ork.
Tänk vad skönt det vore att bara kunna trycka på ctrl-alt-delete och så var allt fixat. Att bara kunna starta om när det blev såhär krångligt. Synd att man inte är en dator ibland alltså.
