Jag, Anna, Agnes, Alexander och Glenn sitter på metron på väg till St Paul, Maraiskvarteren. Någonstans halvvägs på resan kliver på långa, ljusa tjejer på. De sätter sig snett emot oss. "Svenskar", viskar Anna. Det hör dock inte Glenn.
Efter ett tag tar den ena tjejen upp en kiwi och börjar äta den rakt upp och ner. Nu blir Glenn upprörd. Han vänder sig om och säger högt:
"Men titta vad hon gör för äckligt, hon äter kiwin med skalet på. Herregud, jag blir så förbannad!"
Vi andra (smått panikslagna, sammanbitet): "Shh! Carl, de är sven .."
Glenn (envist): "Jo, jag blir förbannad!!"
Alla: "........"
Därefter följde ett hysteriskt skrattanfall tillsammans med kiwiätaren och hennes kompis. Skrattade så att tårarna rann. Nu vet ni hur det kan gå, när man är van vid att kunna prata utan att någon förstår.