Klockan är runt 10 på morgonen. Det är den 30:e juni och jag sitter i bilen nånstans i Tyskland, på väg till Kroatien med Jossan och hennes familj. Jag har precis vaknat när min mobil plötsligt ringer. Jag kollar på displayen, men känner inte igen numret.
"Ja hej det är Hedvig?"
"Hallå!" svarar en man i andra änden. Han presenterar sig och berättar att han arbetar på utbildningsförvaltningen hemma i Göteborg. "Du kanske vet varför jag ringer?"
Mitt hjärta börjar slå fortare. "Ehhmmm .." svarar jag (intelligent). Det kan väl inte vara .. ?
"Jo, det är ju så att du är första reserv till Svenska skolan i Paris" säger mannen "Och jag har precis fått reda på nu på morgonen att det är tjej som har hoppat av. Så jag undrar .. är du fortfarande intresserad av platsen?"
Herregud! Hjärtat bankar som en hammare. Jag ser suddigt och det dånar i öronen. Herregud!   
"Ööh .. ja, det är klart jag vill med .." lyckas jag få fram efter några sekunder.
Jossan, som sitter bredvid mig i baksätet och lyssnar tror att det är mina föräldrar som ringer och har bokat en restresa. "Hälsa!" säger hon glatt. Jag försöker ge henne en det-är-inte-som-du-tror-blick men lyckas inget vidare. Mannen i telefonen fortsätter att prata och ställa frågor, och jag svarar som i dvala.  Mellan mina "ja, nej, ja, öh, nej" lyckas jag förklara vart jag befinner mig och att mina föräldrar är kvar hemma i Sverige. Någonstans i all röra bryts min röst och jag börjar gråta. Jag försöker be mannen om ursäkt mellan snyftningarna och han verkar förstå, Han säger att han ska ringa mina föräldrar. Jag lyckas få fram ett okej. Vi säger hejdå och jag lägger på. Jossan och hennes mamma har nu vänt sig mot mig och ser på mig undrande.  
"JAG HAR KOMMIT IN I PARIS!!" tjuter jag, storgråtande.

Det här hände för alltså nästan två månader sedan. Sedan dess har åtminstone den värsta chocken hunnit släppa! Mycket tid har naturligtvis gått åt till förberedelser inför flytten och att smälta alla intryck, men jag tycker ändå att jag verkligen har hunnit njuta av sommarlovet :) Men nu är det snart slut - på lördag bär det av! Så kul, men så läskigt. Den här bloggen har jag tänkt att använda mig av för att informera alla nära och kära om vad jag har för mig i Paris, om mina tankar, funderingar och annat smått och gott. 

Lovar att hålla er uppdaterade!
Vi hörs, puss och kram Hedvig ♥