Det kan tyckas fantasilöst och fånigt att vi hänger så mycket på Starbucks som vi faktiskt gör här. Ja, vi är medvetna om att det är dyrt (fast inte mycket dyrare än andra fik här, så det så) och kommersiellt och att man kan kalla det ofranskt och ja, visst finns det hundratals, kanske tusentals andra caféer i den här staden. Men ändå är det på Starbucks vi trivs allra bäst. Därför att  ...

... på Starbucks kan man sitta i timtal efter att man sörplat upp sin kaffe och slippa oroa sig för att personalen ska ge en sura blickar eller slänga ut en (inte för att det senare har hänt någon annan stans heller, men ibland har det känts som att det nästan varit nära)
... på Starbucks har de stora gosiga fåtöljer och hur många man än så brukar man alltid lyckas få plats på något vänster
... på Starbucks finns det alltid något man vill ha
... Starbucks har öppet även på söndagar, då i princip resten av staden är stängd
... på Starbucks känner vi oss bekväma. Anna menar att det liknar kaféerna i Lund, jag tycker mest att det känns som att sitta i ett stort vardagsrum. På vårt favorit-Starbucks vid Saint Lazare har vi dessutom börjat bli igenkända, hälsade på och skämtade med av personalen, som är jättetrevlig. 

Så alla som menar att Starbucks är amerikansk skit och tycker att vi är korkade som väljer att gå dit dag ut och dag in - tänk om. Det är en del av mitt Paris, och det är en plats där jag känner mig hemma.