Sitter inne på Hedvigs rum och har lagt beslag på hennes dator. Är proppmätt på Claudies crêpes och riktigt smaskiga tarte de pomme. Är ganska nöjd faktiskt. Hon är verkligen härlig, Hedvigs värdmamma! Hela resten av familjen också för den delen. Gillar verkligen dem!

Om alla fransmän hade varit som dem så hade integrationen på St Dominique gått super. Integrationen som är så viktig. Men om Eva bara vetat hur bra det går med den så hade hon nog blivit lite ledsen. Och inte för att vara sån. Men det är faktiskt mest fransmännens fel. Bara den här veckan (och då har de bara varit på skolan två dagar eftersom de hade lov till på torsdagen) har de hunnit visa hur bra de tycker om oss, "les suèdoises". I torsdags t ex skulle vi gå förbi den långa kön till kiosken nere vid Lacordaire, sa ursäkta väldigt trevligt och trängde oss lite försiktigt. "Varför gör de sådär?" frågar en fransman då irriterat eftersom han tror att vi försöker gå före i kön. "Det är svenskarna" säger en annan. "Jaha." säger den första. Som om det förklarade allt. 

Idag när vi, ett gäng svenskar, satt i ett klassrum på rasten kom det in flera fransmän. Alla vände tvärt på klacken när de såg att det satt "suèdoises" i klassrummet. Varför? Vi är ju inte jättefula, vi luktar inte illa och vi är definitivt inte farliga. Fast (som Hedvig säger över axeln just nu) vi kunde ju förstås sagt hej till dem. Så det är kanske lite vårt fel också? Frågan är vad som skulle hända ifall vi svenskar började säga hej till alla fransmän vi möter på skolan, sluta "tränga oss i köer" och börjar klä oss precis som dem, skulle vi bli integrarade då? Mm, det kan man fundera på. 

Här fick ni lite totalt onödiga tankar från mig. Varsågoda. Och bara så ni vet så har jag inget emot fransmän, möjligtvis bara snobbarna på St Dominique. Men de är säkert jättetrevliga bara man lär känna dem. 

Kram alla,
Hälsningar Andréa