Så lummiga och gröna är träden, och så ljum är luften att känslan av att det borde dyka upp ett flak med vitklädda, champagnedrickande, skrålande ungdomar flera gånger slagit mig den här veckan. Det må låta hur klyschigt som helst, men det är sant. Det är i Frankrike som den svenska sommaren gömmer sig på våren! Jag tar vara på den genom att gå till skolan i stället för att åka svettmetro, och genom att passa på att ta lite helg i vardagen också. Att det inte riktigt stämmer överens med lärarnas planering är synd, men jag tror faktiskt att jag tänker låta bli att stressa upp mig över det. Jag kommer inte att dö av att inte göra de där 6 hörövningarna inför engelska nationella på tisdag. Morgondagen och lördag förmiddag går i kulturens tecken med besök på både slottet i Versaille och Louvren. Det ska bli kul! Men nu ska jag försöka göra något vettigt av min samhällsanalys. Bara ett snabbt kik på Veckorevyns hemsida först. Snabbt!

Riktigt varmt och soligt i stan idag, det är så vi gillar den bäst! Firade genom att inviga mina gladiatorsandaler. Vårsolen är en skön prick. Nationella provet i svenska var varken svårt eller långt, jag hade skrivit färdigt efter två timmar och hann till och med gå på samhällslektionen. Lite otippat, men trevligt. Ja, jag är en samhällsnörd. Någon samlade också mod till att fråga vår lärare Robert hur lång han är och vilken storlek hans båtar till skor egentligen har. 201 centimeter och storlek 50 blev svaret. Har jag nämnt att han är ganska respektingivande, den där Robert?

Har just satt i mig resterna av min mintchoklad från Casino, min nya kärlek här i livet. Geografiboken är jag inte lika förälskad i, men så hemskt känns det ändå inte. Insåg det idag, att trots att jag har en ganska stressig vecka har jag lyckats hålla huvudet kallt. Än så länge i alla fall. Känner att det blir ett sånt där svammel-inlägg idag igen men för att kompensera tänkte jag låta er läsa min NP-text om vad som formar en människa. Den blev faktiskt riktigt bra!

Jag är blond, blek och blåögd och har med andra ord ganska veka anlag, har jag fått lära mig på naturkunskapen. Om jag inte hittar en lika blond, blek och blåögd man kommer mina barn antagligen inte att få mina färger, eftersom de flesta av de anlag jag bär på är recessiva, det vill säga att de blir utkonkurrerade av mörkare färger. Hur mina barn kommer att bli som människor är däremot svårare att veta. Kommer de att bli principfasta och föra mycket väsen, eller kommer de att bli lugna och timida, och för det mesta hålla sig på sin kant? Vad påverkar egentligen hur vi blir som människor?

Vi kan börja med att konstatera att det finns två grundläggande faktorer som påverkar vår personlighet: arv och miljö. Det genetiska arvet påverkar främst grundläggande fysiska egenskaper, och spelar enligt min mening inte speciellt stor roll för en människas personlighetsutformning. "Det är insidan som räknas" säger man ju, och insidan, personligheten, tror jag formas utifrån den miljö vi lever, och inte minst växer upp, i.

Med miljö menar jag inte så mycket ifall man har växt upp i en villa eller en lägenhet, som vilka familjerelationer man har haft. Har du haft en kärleksfylld uppväxt? Har du blivit uppfostrad av nära och kära som du kunnat lita på? Har du känt trygghet i din familj? I så fall har du goda förutsättningar för att vara en hel och stabil människa. Uppväxten sätter tydliga spår i personligheten. Det är ofta de människor som saknat den där grundläggande tryggheten och kravlösa kärleken som hamnar i trubbel längre fram i livet. Som belägg för detta argument kan man till exempel peka på det faktum att många kriminella bär på en trasslig bakgrund.

Det är dock inte enbart familjesituationen som påverkar personlighetsutformningen. Jag tror att inflytande från vuxna har en stor del i processen, och sådant kan man få på andra håll än ifrån familjen, till exempel i skolan. Skolan bygger i mångt och mycket vidare på den grunduppfostran som familjen gett. På grund av det brukar det också märkas vilka som har haft en god uppväxt i en trygg familjemiljö och vilka som växt upp under mer instabila förhållanden. Vissa klarar av skolarbetet bättre än andra, delvis beroende av "intellektuellt arv" men som sagt även av hemmiljö. Finns det någon som ser till att man gör sina läxor? Kan någon hjälpa till när man inte förstår? Tyvärr är det kanske oftast de som är i störst behov av extra stöd och hjälp med skolarbetet som inte kan få det hemifrån. De som kommer från lågutbildade familjer fastnar därför lätt i en ond cirkel, där de inte får något intresse för att studera vidare, medan de med akademikerföräldrar i regel klarar sig bättre och fortsätter med högre studier.

I Nya drömboken, författad av Lars Ardelius och utgiven år 1982, kan vi läsa om Kickan, en tolvårig alkoholistisk flicka. Hennes föräldrar har även de problem med spriten. Alkoholism är visserligen en ärftlig sjukdom, men Kickans problem beror snarare på att ingen ser henne. Föräldrarna är för upptagna av sina viktiga jobb och av varandra för att märka att deras dotter missköter sig. Som Kickan själv beskriver det:

"Eldprovet är middagen, och särskilt förstås när hon ibland är mer full än vanligt, fumlar med besticken och känner hur spritstanken står som en stor läskig kaktus rakt ut ur munnen. Två gånger har det också hänt att mormor frågat henne om hon inte mår bra, men till all lycka råkar mormor nästan helt sakna luktsinne, vilket märks när hon ibland låter potatisen bränna vid utan att ens reagera. Fast i det avseendet är det förstås farligare med mamma och pappa. Det vill säga, det skulle kunna vara det om de inte själva tog sig sina drinkar före maten. Och dessutom är de alltid fullt upptagna med att äta eller diskutera något med varann".

Enligt Kickans egen utsago är det alltså föräldrarnas ointresse som gör att hon fortsätter dricka. De märker ändå inte. Det här är ett tydligt exempel på hur det kan gå för barn som inte får tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet under uppväxten: de börjar begå dumheter för att någon ska lägga märke till dem. Om ingen finns där och reagerar och sätter ner foten så kan detta beteende i framtiden utvecklas till grava problem, så som alkoholisering eller kriminalitet.

Så, vad påverkar egentligen hur vi blir som människor? Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att uppväxtmiljön har en stor inverkan. Stor, men inte total. En människa som haft en svår uppväxt har lättare att halka in på fel bana i livet, men det behöver vara kört för det. Man kan visserligen inte påverka vart man kommer ifrån, men man kan alltid påverka vart man är på väg. Genom att ta sig i kragen och ta hjälp av sina medmänniskor kan de flesta snedsteg åtgärdas. Vi människor är föränderliga varelser, och man får inte glömma att våra personligheter utvecklas ständigt, genom hela livet. Det är aldrig för sent att bättra sig. Det viktigaste är att aldrig sluta tro på sig själv och att man kan nå dit man vill. För där det finns tro, där finns det hopp.

Jag brukar skylla på skolan eller datorn när jag upptäcker att jag har uppdaterat så dåligt som jag har gjort den senaste tiden. Jag skulle ju den här gången kunna hävda att det är corioliskraften som ligger bakom (tro mig, den ligger bakom mycket jäkelskap), men den här gången tänker jag inte ge någon annan anledning än att jag inte har haft lust. Har helt enkelt inte känt någon inspiration. Och hur kul blir blogginläggen då? Nej, då föredrar jag att låta bli att skriva helt.

Vi hade besök av en SYV på skolan idag, en så kallad studie- och yrkesvägledare. Hon gick igenom lite vad förändringarna inom betygssystemet och liknande kommer att innebära för oss i praktiken när vi ska söka in till universitet och högskolor efter alla den nya konstens regler. Väldigt intressant poch lärorikt. Fast jag blev nästan lite yr i huvudet av alla olika räknesystem och ansökningar. Vet fortfarande inte riktigt vad jag vill syssla med efter skolan, men jag har väl mina idéer. Som jag och Anna konstaterade efter föreläsningen; problemet är snarare att det finns för mycket vi vill göra. Det finns så många lockande alternativ - sabbatsår, jobba, resa, plugga på folkhögskola, studera mer utomlands (USA, England, mera Frankrike ..) - om vi ska göra allt vi vill så kommer vi vara färdigutbildade typ när vi är trettiofem. Hm. Men, äh, än finns det tid kvar att fundera.   

Värmen smyger sig på alltmer för var dag som går här nu känns det som. Solen skiner härligt när den kikar fram bakom molnen och de första blommorna har krupit sig upp ur marken. Snart är den här på riktigt! Jag blir mer övertygad för var dag som går om att lycka kan stavas med v-å-r.