Allt är relativt

Jag blir riktigt stolt över mig själv, så duktigt jag har jobbat idag. Har varit hemma i lägenheten idag också för att försäkra mig om att jag inte smittar när jag går till skolan. Att vara hemma har dock inte inneburit att ligga på latsidan. Nej, jag har varit effektiv som attan. Geografi, samhällsanalys, franskaläsning, svenskaläsning och inte mindre än två FFK-uppdrag, allt har blivit gjort. Och så har jag hunnit ta en promenad i min fina Clichy-park. Och dammsuga mitt rum. Och duscha länge och väl. Jag vet faktiskt inte rikigt hur det har gågt till. Kanske är det den där tiden som jag tappade bort i höstas som har valt att komma tillbaka nu? Det är och förblir ett mysterium. Men ett ganska bekvämt sådant.

Det kändes nästan som att det var lite vår i luften tidigare idag. Solen strålade, himlen var sådär vårigt pastellblå och temperaturen letade sig faktiskt över tiograderssträcket. Promenerade runt i skinnjacka och tygskor utan att frysa ett dugg. Satte mig på en bänk och läste och andades in den inbillat friska luften. Sedan hopade sig molnen och det började spöregna lagom tills jag kom tillbaka hem. Det var ju i alla fall roligt så länge det varade.  

Nu ska jag vara lite social. Claudie är tillbaka och styr och ställer i huset, brun som en pepparkaka efter två veckors semester. Mina förhoppningar om ett mer välfyllt kylskåp har infriats. Slutet gott, allting gott.
     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0