Årets första försenade ankomst idag. Jag fick vänta i 50 minuter på att komma med linje 1. Kö upp till perrongen. Allt på grund av en trasig RER, vilket tvingade halva Paris befolkning att ta samma metro som jag. Aldrig sett något liknande och hoppas jag slipper se det igen. Fast sannolikheten att det kommer hända redan imorgon är tyvärr ganska hög, för då går nämligen kollektivtrafikens generalstrejk av stapeln. Det lär bli knökat, som man hade uttryckt det i Göteborg. Men men, kommer jag inte till skolan så gör jag inte. Inget som jag kan göra något åt. 

Det är ganska skönt egentligen tycker jag, när något blir så fel att man inte kan göra något åt det. Alltså, missförstå mig inte, helst vill jag ju att allt går som det ska, utan något trubbel alls. Men det är faktiskt jobbigare om man vet att det finns risk för att man till exempel blir sen än om man vet från början att man kommer att bli det hur mycket man än skyndar sig. Då slipper man liksom oroa sig. Jag är ganska bra på det annars, att oroa mig. O-roligt. Jag vet inte riktigt vad det beror på heller. Är fullt medveten om att det inte tjänar något till att gå runt och vara stressad och nervös för saker. Det gör mig ineffektiv. Men det verkar som att jag ibland helt enkelt inte kan låta bli. Nej, det får bli bättring på den fronten. 

Humöret har gått lite upp och ner de senaste dagarna. I ena stunden är jag glad och Paris-frälst, i nästa smått ångestdrabbad och fylld av saknad. Den senare känslan infinner sig oftast om kvällarna. Jag är helt enkelt inte bra på att umgås med mig själv för tillfället. Jag tänker för mycket på fel saker. Men det löser sig (det gör det alltid, som Timbuktu sjunger. Fast jag kan inte få till det rätta skånska uttalet). 

Innan läggdags ska jag läsa på lite geografi, och sedan ägna mig lite åt min Marian Keyes. Alldeles lagom. Fast hittills har den mest fått fungera som frukost-läsning, har inte riktigt hunnit annars. Har nämligen två skolbäcker på gång också, en på svenska och en på franska. Svenska skolan skojar inte, som Caludie sa häromdagen. Non, vraiment pas. Imorgon har jag en hel del plugg att göra, men det mesta är intressanta grejer. Då går det lättare. På fredag har vi inlämning av FFK-uppgifter och uppspelning av våra dialoger. Jag, Agnes och Anna övade på våran idag, det kändes bra. Men det ska bli skönt att få det överstökat. På kvällen blir det utgång. Det är väl det som lockar mest just nu. Kanske kan jag dansa bort de dumma tankarna? Vi får hoppas på det.