Det franska uttrycket för illamående, "mal au coeur", kan lätt förvirra en icke-inföding som jag. Direktöversatt betyder det "ont i hjärtat". Opraktiskt, eftersom som man på svenska kan få det både till att man har kärlkramp och till att man har kärleksproblem. Inte blir det enklare av att man faktiskt kan ha både ha en fnurra på tråden, ont i hjärtat av fysiska skäl och må illa på samma gång. Någon mer än jag som ser missförståndspotentialen?

Det var ju det här med att man inte ska sälja skinnet förrän björnen är skjuten. Eller boka resan förrän Mao-tavlan är såld (liten pik till faniljen Mölne. Bara för att jag tycker om er så mycket!). Trodde att jag var kry tills femtiden i morse då jag vaknade och mådde sådär illa igen. Låg och väntade på att det skulle gå över i någon timme innan jag somnade om. Mådde bättre när väckarklockan ringde, gjorde mig iordning och käkade lite frukost fast med dålig aptit. Inget gott tecken eftersom jag annars brukar vara utsvulten på morgonen. Begav mig till metron och åkte de fyra stationerna till Place de Clichy innan jag kände att jag var tvungen att vända hemåt. Urk. 

Har legat i min säng och sett på film hela halva dagen idag. Pretty woman var bättre än vad jag kom ihåg, riktigt bra faktiskt. Fast någon förståsigpåare skulle väl säkert avfärda den som en en-i-mängden-film. Ibland undrar jag om det faktiskt är förståsigpåarna som inte förstår sig på. Ja ni vet vilka typer jag menar, sådana där som bara kollar på konstnärliga independentfilmer och lyssnar på finsmakarmusik, och som avfärdar all populärkultur som "kommersiellt skräp". Jag tror på att vara öppen för det mesta, gilla det man gillar och stå för det. Kanske lever jag inte alltid som jag lär, men jag försöker.