Vinden viner mot fönstren och det drar lite kallt om fötterna eftersom det ena inte går att stänga helt (det är en sladd i vägen). Jag jobbar så sakteliga på med mitt samhällsarbete om HIV/Aids, har lyckats skriva drygt en halv sida faktiskt. 
Varför går läxorna så otroligt långsamt här? Varför? Jaja, har i alla fall tagit en timmes förmiddagspromenad med Andrea och fått lite mer koll på vad som finns runtomkring här i området. Kändes lite illa att knappt hitta mer än till bussen och Metron när man faktiskt bott här i några veckor! Nu ska jag gå och ta en kopp tröst-te och sedan återgå till min uppsats. Oftast är livet underbart men idag är det mest segt. Och ja, rubriken är ironisk. 

Puss på er, Hedvig